Jag och Katarina vaknar alltid p en gng i
Gryningen nr segersj e fullt av fgelsng.
Dr ligger vi och ger varann bisarra sm frslag,
Om vad som kan tnkas st i tidningen idag.
Men vi kommer aldrig p, vad det ska st.
Kanske Gud har trkigt dr han sitter i sin gungstol.
Lite civ fr honom p humr.
Kanske Gud har trkigt dr han sitter i sin gungstol.
Civ, fr honom p humr.
I tidningen av mrkligaste slag, alla dessa mnniskor
Som r brndare n jag. Du r ett frtrffligare jmfrelse objekt.
Skenet utav dessa r en annan helt perfekt. Drar i en hemls drm.
Frkroppsligar hans drm. Wa!
Dr ligger vi och prasslar men timmarna dom far,
Vi gr upp tittar om vra gener sitter kvar.
Ngra utav dem kan hnda Gud har bytt,
Men d skickar vi en tidning s han ndrar dom p nytt.
S nu kan vi andas ut, allting ordnar sig till slut.
Kanske Gud har trkigt dr han sitter i sin gungstol.
Lite civ fr honom p humr.
Kanske Gud har trkigt dr han sitter i sin gungstol.
Civ, fr honom p humr.